Kafka på stranden

Det börjar ju bli ett bra tag sedan jag läst ut och lämnat tillbaka boken. Känner att jag borde skriva något innan jag glömmer handlingen. Fast jag glömmer nog inte handlingen i den här boken, jag tycker att Kafka på stranden är en bok som stannar kvar i minnet. Just vad som stannar kvar har jag svårt att sätta tummen på men kanske den surrealistiska stämningen genom hela boken. Det är nog detaljerna och den närvaro som finns i allt det som Kafka tänker och gör i kombination med att omgivningen är helt absurd som gör att boken blir magisk. När jag läser om kafkas vardagliga bestyr blir jag helt kär, kan inte jag också få vika mina kläder och tvätta mig så där ………..Kafka går genom livet med tanken att han är speciell ödet har ett speciellt mål för honom och han kan bara följa med och rusta sig på bästa sätt. Att han sen har sex med sin mamma och syster (eller har han ?? ) där tycker jag att författaren valt ett kusligt sätt att beskriva någon sorts psykologisk hämd aktion . Eller vad tusan är det för en psykologisk detalj jag missar här, inte kan det väl handla om bara oidipus……Är det meningen att man ska förstå? Och det vita odjuret är det symbol för ngt eller bara ufo krafter som kryper ut ……Please tell me!!!! För jag känner att jag missar ngt här. Kanske är det så att vi ska låta fantasin flöda och hitta den förklarning som passar oss bäst.
Marica